/ Vardag /

Stensötans Milkyway.

I alla år har jag haft och utbildat hästar, allt ifrån små till stora och en av ponnysarna jag fäste mig vid var Milkyway. 
När jag var liten, kanske 10 år? Började jag rida på ett stuteri vid namn Stensötans. Stuteriet låg så långt in i skogen man kunde komma & där blev jag fast. 
Själva stället var ju en dröm, så som man alltid velat bo själv. Hagar som man inte såg slutet på och man fick åka fyrhjulig för att hämta stona som stod längst bort i hagen. Men även gemenskapen där var något så fantastiskt, jag, Jossan J, Jossan W, Angelica & Michaela, järngänget. 

Men Milkyway då, det var ponnyn jag fastnade för, vid första ögonkastet! 
Vi klickade som handen i handsken, oj vilken ponny. 
Han hade fart och kapacitet, men var väldigt feg. Vågade inte hoppa över bommar och var osäker i skogen. Jag lärde honom ifrån marken att bommar inte var farliga och avslutade sedan med en promenad på en grusväg.

Sommaren 2010 red vi ut nästan varje dag, barbacka. Vi hoppade höga höjder och man såg hur mycket vi hade utvecklats ihop. 

Sen en dag, den 15 oktober får jag ett telefonsamtal av Angelica, "MILKYWAY ÄR BORTA", jag hör hur det fortfarande ekar i öronen. 
Jag svarar med gråten i halsen, "borta?" 
Angelica berättar att transporten och bilen är borta och att Veronika inte är hemma, antagligen är milkyway såld... 
"SÅLD? Såld?" 

Jag har ALDRIG grinat så mycket i HELA MITT LIV. Han hade flyttat längst upp i Sverige, hela 15 timmar här ifrån. 

Jag har lovat honom att min ska han vara en gång i livet, och har man lovat något måste man hålla det!