eabrahamsson.blogg.se

___________________________________

 

Bland de första jag fick lära mig av min mamma när jag var liten var att älska och acceptera alla precis som dom är ( jag vet inte hur viktigt detta är, men jag vill tillägga att jag inte är uppvuxen i någon kristen familj). När jag sedan började konfirmera mig och hamna i de kristna samhället så fanns det både en trygghet till en början, men sen kom en oro. Jag tänker & hoppas att alla inte behöver uppleva sånt som jag och många av mina kompisar har fått göra. Det var väldigt tryggt till en början, inget skitsnack över huvudtaget på stället jag spenderat mer än hemma princip. Men sen kom jag upp i den där åldern - 16/17 och började bli en av de äldre, då fick jag höra en del. Sen blev jag 18 och det jag fick höra bakom min rygg var: "nu måste vi hålla koll på Elin" precis som om jag skulle göra något "olagligt"... För om alkohol är "olagligt", så alkohol mina vänner, det hade jag redan konsumerat i mängder innan min 18 års gräns (jag har aldrig haft något problem med alkohol vill jag tillägga). 

 

Innan jag bestämde mig gå på Liljeholmen så sökte jag även till bibelskolan i Lysekil - fick dels höra att det skulle bli så roligt att ha mig där, vilket jag verkligen uppskattar och själv tyckte i början. Sen delades ett papper ut till de som skulle gå förrådsåret, lite info om första dagarna, vad som kommer hända under året, osv. Alla fick pappret hemskickat/i handen utan några kommentarer - förutom jag. Jag fick noga reda på att alkohol inte var tillåtet under året man gick förrådsåret och där fick jag en käftsmäll. Jag har som sagt aldrig haft något problem med alkohol - jag har bara varit en ungdom som en gång i månaden (när klubben i Lysekil varit öppen) varit ute och dansat osv. Inget mer. De kändes i mig, riktigt hårt!

 

Sen, en av mina äldre kompisar fick en tillsägning av en i kyrkan för hon hade druckit alkohol i ett sammanhang med minderåriga (jag var en av dom, det var nyår och jag drack alkohol som jag fått på andra håll). Kyrkan ska vara: "Ett ställe där alla ska känna sig välkomna och älskade, där vi står för allas lika värde" - jo tjenare... Jag och MÅNGA av mina vänner kände oss mer dömda än välkomna i den kyrkan, vilket idag har lett till att många i min ålder inte längre går till kyrkan i Lysekil. Tron är kanske inte lika aktiv som innan, men den finns absolut kvar. 

 

Jag läste ett inlägg på en tjejs blogg som heter Charlotte som handlade om när hennes flickvän kom ut att hon var homosexuell och var tillsammans med Charlotte. För det första tycker jag de är så weird att man ska behöva "komma ut", att folk bara tar det för givet att om man föds med en livmoder är man kvinna och då ska man gilla män och om man är man ska man gilla kvinnor... Sen hände detta: 

- "När hon kom ut för dem (på ungdomsgården/ i kyrkan) så blev det kalabalik där. Jag fick inte komma dit längre eftersom jag var hennes tjej. Hon berättade att de hade hållit händerna på hennes huvud och försökt predika bort den här ondsinta sidan i henne. Men det funkade ju inte och hon slutade att gå dit." - Charlotte. Detta var nog det sjukaste jag någonsin läst, ALLTSÅ HELT SJUKT.

 

Jag tycker såna där saker är läskiga. Just predikningar, att man förbannar folk, driver ut "ondska" ur folk. Just att be tycker jag kan vara bra, lite som terapi. Men att be ur "ondska" ur fullt normala människors huvud är helt sjukt. Det är inte det Gud vill. 

 

Jag vet att homosxuella och kristna har sjukt mycket gemensamt. Båda är utstötta, båda får ta skit och bli mobbade för sin "läggning", båda mår dåligt för vad de tror på. Inte alltid men ofta är det faktiskt så. Jag var själv väldigt insatt i tron och vet hur knäpp man kan bli pågrund av att folk manipulerar en, t.ex. Hur feminism i kyrkan inte får "finnas" - även fast jag så gärna hade velat skriva till den som gjort planschen i en församling jag läste för ett tag sen; "myskläder på (alltså ingen pyjamas eller super korta shorts som man sover i)... kläder att kunna utföra aktiviteterna" förlåt men asså hur patetisk var inte den meningen? För det första; vem fan skulle ta på sig korta shorts eller pyjamas en myskväll där det sedan kommer vara aktiviteter? För det andra; va fan skulle de spela för roll om man hade det då? För att tänka på killarna så dom inte ser en rumpa eller vadå?

 

Jag tror och tycker att bibelns budskap är väldigt tydligt att man ska älska alla. Det är iallafall det jag har läst (B.la. Joh 15:17)! Det är så konstigt då, att man inte får vara homosexuell. Just hatahomo-biten i bibeln är ju lika minimal som sexinnanäktenskap-biten. Eller ÄNNU mindre. Den är lika minimal som alkohol-biten. Och folk går och har sex innan äktenskap hit och dit - men får ändå gifta sig eller dricker alkohol i mängder - och DET är "okej". Men inte att vara homo? Det som är det naturligaste som finns! Djuren är ju också homosexuella och det är ju inget fel på dem heller. De är också NATURLIGA. 

 

Jag tagit avstånd ifrån bibeln, kyrkan, Gud och hela köret, mycket för att det finns så mycket hat kring bibeln. Eller kring VISSA av människorna som håller i bibeln, kanske jag ska säga. Jag skulle själv vilja påstå mig som troende, men jag kan inte stå bakom saker jag inte håller med om, för vissa saker är ju inte naturligt. Vi kan inte leva som bibeln lär i vårt samhälle idag. Det är omöjligt. I bibeln rider dom på åsnor liksom?

Jag har väldigt många kristna kompisar som jag älskar SÅ mycket och jag vill inte att alla ni ska ta åt er av detta inlägg. För jag säger inte att jag hatar kristna, det vill jag inte ni ska tro (och om ni får den tanken får ni läsa inlägget igen). Det jag menar är att om inte alla människor (hudfärg, kön alltså hon, han, hen, icke-binär, dom som har sex innan äktenskap, dom som är ute och dricker osv) är accepterade i dess kyrkliga sammanhang, om alla inte får gifta sig i kyrkan, om folk ska fördelas tjej och kille, om en person väljer att älska en person som har samma kön eller om människor som väljer att gå ut och festa inte längre får "representera" en i ett lovsångsteam eller vad det nu kan vara - då vill jag inte vara med där mer.

För jag vill att alla ska må bra, känna sig hemma i en församling. Kunna gå hur man vill - om du så är bakis eller nykterist, i vad man vill, som den man är. Jag hittade den församlingen, men när jag flyttade därifrån insåg jag att det inte var där jag hörde hemma!