eabrahamsson.blogg.se

Fan vad jag hatar dessa kvällarna. När man ligger sömnlös, tänker på allt och ångesten över att inte prestera kväver mig. 

Har ni någon gång känt er otillräckliga? Det gör jag dagligen. Ni vet när man försöker göra sitt bästa för en person, som man älskar så mycket, men som inte ser det. När man till och med säger de upp i denna persons ansikte hur mycket den betyder för en och i h*ns ögon är man bara en i mängden. Jag HATAR det. 

Jag hatar kvällar och nätter, jag vågar inte somna för alla mardrömmar. Jag vågar knappt vara själv på kvällarna längre. Inte för jag är mörkrädd, utan för jag är typ rädd för mig själv. Jag litar inte på mig själv längre. 

Nä, jag blir så ledsen och arg på mig själv varje dag och kväll. Varför? Vet inte. Det har blivit en dålig rutin som jag måste bryta. 

 

Är det bara jag som känner såhär? Snälla säg att jag inte är ensam i det också!