eabrahamsson.blogg.se

Det är en nervös men samtidigt väldigt förväntansfull känsla i min hjärna just nu när jag sitter i fotöljen denna lördagkväll. Mycket spänningar inför imorgon, då rullar bilen med flyttkartonger mot Linköping, eller Rimforsa kanske jag ska skriva och där kommer jag sedan att bo ett år framöver. 

Jag är så galet nervös som sagt, men samtidigt är det en lättnad i bröstet. Jag kommer leva ihop med människor som älskar samma sak som jag (musik) och det ska bli så himla skönt att få känna sig anonym i en helt ny stad. 
Pratade med en kompis förut och tänk att jag inte kommer höra: "henne har jag gått i samma handboll som när vi var 5 år" eller "våra mammor gick i samma klass när dom var små". Jag är helt anonym. Ingen vet något om mig och det känns så himla skönt. 

Jag har den senaste tiden bara velat komma här ifrån. Jag har känt mig väldigt ensam nu de sista och bara velat ha en omstart i livet, så när beskedet om att jag kommit in på skolan kom släppte en stor ångest i bröstet. Det var precis som jag äntligen kunde "pusta" ut. 

Så nu, eller imorgon börjar vi om. Nu vänder vi blad som kungen hade sagt och så kör vi!!!