/
Vardag /
7:e tatueringen på plats.
"En mening som författaren hade kunnat avsluta men bestämde sig för att inte göra”
Du har precis klickat in på min blogg, och läst "7:e tatueringen på plats". Antingen reagerar du positivt eller negativt, men jag ska nu vända dina negativa tankar till att denna tatueringen är den mest värdefulla jag har på min kropp. Det är ett semikolon fast istället för pricken över kommatecknet, gjorde vi (det kommer mer fakta om varför jag skrev vi här) ett hjärta.
I snart ett år har jag gått på antidepressiva, för exakt ett år sedan ringde min mamma till Ungdomsmottagningen och bokade tid för att prata med en psykolog. För lite mindre än ett år sedan fick jag min första panikångestattack. Jag för nästan exakt ett år sedan fick stämpeln depression i mina papper och fick det bekräftat för mitt hjärta och min själ. Jag för ett år sedan satt och funderade på hur, när och var mitt liv skulle avslutas. AJ, den meningen gjorde sjukt ont i mig att skriva. Men tyvärr, jag trivdes inte i min kropp, med mina tankar och med livet helt enkelt. Jag ville inte mer.
Jag har idag märkt mig för livet, igen. Ett semikolon, fast pricken är utbytt till ett hjärta. Och nu tänker säkert många av er; Va i helvete? Men jag ska berätta för dig!
Tatueringen för mig symboliserar att jag lyckats ta mig sakta men säkert igenom den mörkaste perioden i mitt liv och jag är så tacksam över alla de som hela tiden funnits vid min sida, specifikt min familj. Depressionen kommer alltid vara en del av mig men självskadorna och självmordstankarna har äntligen försvunnit. Mitt liv är inte över!
Sammanfattat så står det för: "En mening som författaren hade kunnat avsluta men bestämde sig för att inte göra”. (Författaren är jag och meningen är mitt liv)
Hade någon för ett år sedan sagt: "Elin, om ett år sitter du på Liljeholmen med en vän för livet som samma kväll tatuerar in en likadan symbol på sin handled för att ha som kompistatuering, men också för det ni båda upplevt" hade jag aldrig trott på det! För jag trodde aldrig att jag skulle få träffa en person som henne, att jag skulle få en människa jag kan gråta bredvid, en människa jag kan skratta med, en människa som torkar mina tårar samtidigt som jag trokar hennes. JAG TRODDE ALDRIG PÅ DET! Men nu har jag fått det bevisat.
Amanda!! I alla lägen kommer jag stå bakom dig och varje dag när jag kollar på min handled kommer jag påminnas om vilket fantastisk person du är och vilken fantastisk person du hjälpt mig att bli. Jag kommer att påminnas om allt vi har gått och går igenom, på bara dessa få veckor tillsammans. Och jag kommer bära med dig hela mitt liv. Tack, tack för jag får kalla dig min bästa vän. Tack för jag får dela detta året och resten av mitt liv tillsammans med dig!
