eabrahamsson.blogg.se

Nu denna veckan jag varit hemma har jag insett att jag aldrig kommer kunna flytta tillbaka till Lysekil utan att ha en häst i mitt liv. I snart 3,5 månad har jag varit utan häst. Har ridit drygt 5 gånger på dessa 3,5 månaderna, vilket är HELT sjukt. Från att rida nästintill varje dag till att vara helt utan det. Jag märker så tydligt på mitt psyke men också min kropp att jag behöver hästar i mitt liv. 

 

Nu när jag går på folkis finns inte utrymme till häst i vardagen, inte varje dag iallafall. Det blir ofta tidiga morgonar till sena kvällar bakom ett piano. Jag sitter där med lite smutts på fingerspetsarna efter att ha skrivit med en bryertspenna och sen plinkat på pianot. Jag saknar de där när man kom hemifrån stallet och tvättade händerna, när det vita handfatet förvandlades till svart och när man inte hade träningsvärk efter att ha burit 6 hinkar varje dag. Jag saknar att sitta på hästryggen och känna suget mot hindret innan hästen hoppar av. Jag saknar att vara i luften en stund och känna vilken kraft vi (jag och Fanta) har ihop. Jag saknar att höra Saras röst en gång i veckan där hon tjatar på min sist och ger mig mer och mer tålamod för varje träning som går. Jag saknar helt enkelt smuts under naglarna, att inte hinna något annat än hästen och att inte veta vad icke hästmänniskor gör på deras fritid. 

När folkis är slut, vet jag inte vad som väntar. Antingen jobb eller plugg. Men på någotsätt ska jag få in en häst i vardagsrutinen igen, det behöver jag verkligen!