/ Vardag /

Min bästa vän...

Att varje kväll somna med ansiktet mot hennes tavla, att ha en bit av hennes svans i min ryktväska, att använda hennes borstar på någon annan, att varje morgon när jag går till bussen inte får min hejdåpuss från henne... 
De gör så sjukt ont, när går smärtan över? När slutar de göra såhär ont? De sägs att med tiden läker alla sår, men jag tror inte på de. Lika krossad som jag var för lite mer än ett år sedan, lika krossad är jag nu. 
Vad jag känner nu är att jag aldrig kommer våga satsa allt på någon eller något igen. Jag vågar inte älska någon för mycket, för jag är rädd att bli lämnad igen. Jag är helt förstörd utan henne & hade jag fått välja hade min bruna pålle stått utanför huset än idag, men tänk vad "sjukdom" kan förändra ens värld. 
Ta hand om varandra, älska din häst, älska dig mamma, man vet aldrig när tiden är slut 


#1 / / Sofia :

Stakars dig Elin , förstår att du mår dåligt men det blir bättre , tänk på
Alla underbara år ni hade tillsammans , inte lätt men så gör jag
Min häst fick avlivas efter ett kolik anfall så jävla hemskt ... Men jag vet att han har det bra nu , så tänker jag i en dag ska vi ses igen o gallopera i skog o mark
Kram Fia