eabrahamsson.blogg.se

Fick precis en kommentar här på bloggen där det b.la. stod: 

 

Tack så mycket för den otroligt fina kommentaren Evelina, jag önskar jag kunde svara på er allas kommentarer, men jag har varken tid eller svar på allt ni undrar. 
Men när jag läste, är du aldrig rädd för något ? Blev jag påmind att tänka på mina rädslor. Vilket är sjukt bra ibland och idag var en sån dag som det var sjukt bra att tänka på. 

Jag har nu suttit i ca. 5 min och funderat över, vad är jag egentligen rädd för? Jag har en otrolig rädsla för fåglar, möss och ormar. Och när jag menar rädd är jag sådär löjligt rädd. Lägger mig på marken och skriker ifall det kommer en fågel flygandes på marken (den graden snackar vi om). Men är jag rädd för något annat, JA. Jag är så rädd för att bli lämnad, att bli ensam. Jag tror att den känslan kommer komma fram den dagen jag inte har någon häst i mitt liv, förhoppningsvis har jag en man/kille vid denna tidpunkt som kan försöka uppfylla det hålet. Men oj vad jag är rädd att bli själv, att inte ha någon att luta sig emot, som jag har med Fanta. Jag vet att hon alltid finns där oavsett vad. Jag har blivit sviken av så mycket människor ska ni veta, jag får inte plats med alla på en hand. Jag tror det kan bero på att jag är en otroligt ärlig, öppen och snäll person. 
Sen om jag har blivit mobbad pågrund av min tro, det har aldrig hänt. Sen såklart, jag har vänner än idag utanför kyrkan som kan kasta spydiga kommentarer ang. min tro. T.ex. "Du har väl varit och bett nu" om jag varit på toa osv. Men samtidigt, glädjs dom åt det så får dom gärna hålla på. Jag har helt ärligt "vant" mig vid det, vilket låter ganska sjukt. 

Hoppas mitt "svar" var någolunda bra, och tack för alla fina kommentarer. Blir så lycklig i själen varje gång jag klickar in här och ser ni skrivit något. Puss