eabrahamsson.blogg.se

Min fina häst, jag är så tacksam för att ha henne i mitt liv. Vissa dagar kan jag ibland önska att jag aldrig började med hästar, inte bara för Fanta utan för det tar så otroligt mycket tid. Jag trodde aldrig jag kunde älska något så mycket som jag älskar Fanta, hon är mitt allt. 
Idag när jag red henne var hon lite spänd i början, hon vilade igår och gick en promenad med mamma i lördags för att gå av träningsvärken. Helt efter schemat! Så jag var berädd på att hon inte skulle vara speciellt rolig att rida idag och jag var så otaggad att rida. Men när jag stod i stallgången så tror jag hon kände av att det inte varit en så bra dag. Mycket i skolan, jobbig dag bara. Så hon la sitt huvud mot min axel och blåste mig i nacken, ett täcken på att hon tycker om något. 
När jag hoppade upp var hon som sagt lite spänd, så jag var lite "ska jag skrippa rida i paddocken och rida ut?". Men något sa mig att jag skulle vara kvar på banan och känna på henne, rida igenom henne inför imorgon. Vilket jag verkligen gjorde. Hon var så fin. Gjorde allt jag sa, ibörjan var det jobbigt med skänkelvikningarna och hon tyckte jag var allmänt jobbig för jag "ställde så höga krav på henne", men oj vad fin hon blev i slutet. Tror hon själv tyckte det. 
Det är nu jag inser vilken häst jag har, hon gör verkligen allt för mig och jag gör allt för henne. Vi är ett <3