eabrahamsson.blogg.se

Det var han som du tillägnade de flesta kvällarna av veckan tillsammans med, men nu sitter du i sängen själv. Det var han som du lagade din favoritmat med och provade nya recept tillsammans med, men nu står du i köket själv på kvällen med nudlar i kastrullen. Det var han som tog dig runt midan, kysste dig på halsen och sa hur fin du var medan du stod där med en stor tröja, håret i en ruffsig boll på huvudet och rörde i disken, men nu hör du bara dina egna tankar eka i huvudet. Det var ni som låg i soffan, han var din huvudkudde och blev det för kallt kröp du upp i hans famn, men nu får du ta en filt runt dig och en kudde som huvudkudde. Hur kommer jag över honom? Hur ska jag kunna leva ett liv utan honom? Hur kommer jag ifrån dessa tankar? Hur? Hur? Hur? 

Ja, det har jag länge funderat på. Men på något konstigt sätt när morgonen kommer så har känslorna för mitt ex försvunnit. Jag har fyllt de tomma hålen med andra saker, som t.ex. vänner. När folk frågar hur jag mår säger jag att jag mår bra, för jag gör det i stunden. Men när kvällen kommer och jag står där med min kastrull med nudlar, eller när jag ligger själv i soffan med en filt runt mig går jag sönder. Jag gråter inte längre, men jag är ledsen inombords. Det känns som hela hjärtat går sönder i längtan. För jag saknar den närhet som jag fick av honom. Jag saknar den kärleken han gav mig, men det jag saknar mest är någon som älskar mig, oavsett tid på dygnet, humör eller utseende. 

Förstår ni min känsla? Har ni upplevt det?