eabrahamsson.blogg.se

Den känslan kommer, utan att man märker det. Utan att man förstår vad som händer säger kroppen tillslut stopp och då är det ett faktum att det inte går att kämpa emot mer. 

 

Dina tankar har börjat komma tillbaka, hösten närmar sig och vad den ska erbjuda är fortfarande oklart. Vännerna som man tillbringat de tre senaste åren med har börjat flytta till olika städer i landet för att plugga och du väntar på att din reservplats ska bli till antagen. 

Din kropp säger nu stopp. Det är som blodet slutat pumpas runt och kraften att ta sig ur sängen är nästintill omöjlig. För du vet att under täcket, innanför dörren, där är du säker ifrån allt skitsnack och helvete. Värken i leder, huvud och rygg börjar komma tillbaka och varje steg, varje rörelse, känns det i kroppen som du gör ett maraton.

 

Dina vänner börjar höra av sig och fråga vart du tagit vägen. Varför du i sista sekund stället in lunchen. Telefonen vibrerar hela tiden och tillslut stänger du av den, för du orkar inte mer. Sen har din familj börjat trötta på dina humörsvägningar. 

 

Så vad gör man nu, när man saknar den tidigare kreativiteten. När man skäms för man inte orkar. När man glömmer, missar och kan bara koncentrera sig på en sak i taget. När ens fritidsintresse minskas och slutar med man somnar framför tv, filmen eller datorn pågrund av utmattning av alla tårar under natten. 

 

Jobbet börjar ringa. Hur förklarar man för sin chef att man är helt utmattad? Man blir sjukskriven. Men då kommer pengafrågan! Hur ska man klara sig i höst? Man måste tyvärr ha pengar! Ångesten och skammen om att inte kunna betala tillbaka sin familjemedlem som man lånat pengar av för frisörbesöket i somras. 

 

Ångest, skam, ångest, skam. Det pendlar mellan de två just nu. Livet är inte en dans på rosblad mina vänner, fy fan.